I dag på em åkte vi till Maud för att träna i fårhagen. De var jag och Emmi och Liz med Pepsi

(från Meet MyOwn). Hope är moster till hans mamma.

Maud med sina tackor

Jag har inte varit i fårhagen sedan träffen med Lovekullen i slutet av sept och före det var vi hos Maud i början av juni. Att vi inte tränar ordentligt är för min f*b höft bla. Jag vet att den behöver röntgas igen och sjukgymnasten "skällde" på mig i torsdags för att jag inte tar kontakt med oropeden i tid den här gången..............(men jag vill inte, men vet att jag förr eller senare måste och inte slipper undan)

De var kallt och sol, riktigt fint höstväder i dag också.

Jag och Emmi var först in till de ulliga damerna, sedan Maud och Peo vallat ner dem i träningshagen.

Gick som vanligt med henne i koppel, då jag inte klarar av att hålla i linan om hon rycker till.

Lilla Emmi, hon blir så frustrerad av att behöva gå lika långsamt som mig och inte kunna jobba ordentligt. De gör att hon tillslut börjar skälla.

Maud förslog långlina och att hon kunde hålla eller trampa på linan om de behövdes.

Jättebra förslag.

Emmi slutade skälla och började jobba ordentligt.

Hon lyssnade på mig (nästan hela tiden) om jag sa till henne att stanna eller komma tillbaka till mig.

Hon höll avståndet bra, höll lagom tryck på fåren och var modig nog att få iväg dem när de stod stilla och vände upp mot henne och inte tänkte röra sig.

Fotograf var Camilla, här med sin bc Lukas

Vi tog en välbehövlig paus. De är väldigt lätt att forsätta för länge.

Peppsi och Liz

Emmi släppte inte fåren med blicken långa stunder under pausen

Så var de vi igen och Emmi börajde tom eya!!!  stundtals.

Helt fokuserad på fåren.

Jag vet att vi har låååång väg kvar, men när hon slapp kopplet och fick jobba på ostört så gjorde hon ett så mycket bättre jobb.

De syns att hon styrs av instinkter och de få gånger hon tänkte göra något "dumt" lyssnade hon på mig och den biten käns så bra. Idag började jag lite på henne i hagen. Lita på att hon inte i första taget gör fåren något.

Däremot blir jag extra frustrerad på min kropp, som inte vill samarbeta och hela tiden sätter käppar i hjulet för vad jag vill göra både med hundarna och annars.

Jag och mina hundar får väl skynda långsamt även om de käns svårt ibland.

Men jag är lyckligt lottad som har så bra träningskompisar och en så härlig familj, som alla hjälper mig där de kan.

Tack för de, ni är bäst.

Härligt gofika till kaffet som Maud bakat och bjöd på

'

Här är en trött Emmi

Idag var det Emmis dag och Hope fick ha de tråkigt.

I morgon blir det nog mest bus när Ajax kommer att vara här hela dagen.

De blir roligt för dem alla 3.