Nu är det dags att summera hundåret som snart har passerat. Bildrns är från tidigare inlägg-

(De blev lite längre inlägg än jag tänkt från början)

Mina tjejer är som alltid underbara att ha, super roliga att träna och att tävla med Hope, är så kul. De vardagliga myset är härligt. (så här tycker väl vi alla om, våra älsklingar)

De är underbart att se hur de gärna kommer med egna initiativ, är nyfikna och vågar agera och hitta på ”hyss”.

Glädjen de visar i allt vi gör tillsammans, både till vardags i träning och på tävling. De tycker lika mycket om att träna lydnadslydnad som rally eller trick. Extra roligt tycker de att allt skogsarbete är, spår och rapport ibland provar vi på sök och i år har vi även börjat lite med patrullstig. I skogen är de ju jag som måste lita till dem och deras instinkter och de gör jag.

En kort film från en rapportträning, där första sträcksan gick på en skogsväg och resterande i obanand terräng.

Emmi har fått börja träna lite parkour och de tycker hon är så kul. Hope är inte lika förtjust, men de kanske beror på att Emmi alltid är först upp på allt och ”tar” plats.

Fys träningen är något de verkligen tycker om och med glädje deltar i, precis som i allt annat.

Emmi har blivit mycket bättre i första mötet med främlingar, vilket känns så bra.

Hope hade oturen att bli sjuk (ev någon form av förgiftning) i dec och vi fick aldrig någon klarhet i vad som var fel trots flera dagar på Ulltuna. De som betyder något är att hon mår bra nu.

Jag önskar att jag kunde gå bättre, så vi kunde träna och tävla lite mer, men man får inte allt man vill.

 Så i korthet så kan jag ju säga att de inte blivit så mycket tävlande och tränande som jag ville, de beror på att innan 5:e höft operationen i feb kunde jag inte göra något och att resultatet efter operationen inte blev så jättebra.

Jag beslutade att anmäla oss till en rally tävling eftersom där går man ju ca 2-3 min, mot lydnaden och brukset som tar betydligt längre tid.  De är en av fördelarna med rallyn att alla tävlar på mer lika villkor, även om de som tur är, går att få disspans ute skogen på bruskspecialerna.

Vi, jag och Hope startade i alla fall rally fortsättnings klass i juni och de gick bättre än förväntat

Vi fick ihop 93 p.

I början av aug var vi till Söderhamn, där gick de inte lika bra. De var jättevarmt och de sämre resultatet berodde på mig, så klart. Trots det fick vi kvalificerande resultat och klarade oss precis på 74p.

Nästa gång vi var i väg på rally, hade jag anmält oss till 2 tävlingar på en gång (försäkerhetsskull). Hope var som vanligt underbar att tävla med, men jag gjorde ”fel” skylt och där fick vi - 10 och Hope gjorde några små fel så vi slutade på 88p och på den andra drog jag också på oss -10 genom att gå ett för kort steg, men vi slutade på 84p.

Så nu kan jag ansöka om titeln om jag vill och vi måste träna inför avancerad klass. Där blir de svåraste för oss att få till ett snyggt ff på höger sida och ingången på höger blir inte lätt. Ff ska man göra på vänster enligt Hope. Alla framför/bakom byten kommer också ta lite tid att få till.

Jag vill ju också fortsätta tävla lydnad och bruks, men brukset har jag inte kunnat tävla i alls 2014. Vi är uppflyttade till högre rapport och högre spår, jag har ingen mottagare i rapporten just nu och spåret kan jag inte gå själv.

Däremot anmälde jag oss till en lyd klass 3, för att ha något att träna emot. Den tävlingen gick ungefär som förväntat. De blev ett 2:a pris och en 2:a plats. Vi gjorde en massa små fel som drog ner poängen, men de gav mig en klarare bild av vad vi måste träna mer på.

I fjärren tex så rörde hon sig inte en cm, men hon har lite dåliga sitt upp från ligg, vilket gjorde att vi missade 2p och fick 8p.

Vidare så hade jag tränat för lite på ingångarna i vittringen. Hon tog rätt pinne på en gång, men slarvade i avlämnandet så där förlorade vi också 2p och fick 8p. Sedan får vi ju aldrig så bra p i ff, då jag haltar och trycker ut henne och jag kan inte springa, där förlorar vi alltid en hel del p.

Jag hoppas att vi kan ut fler ggr 2015 i lyd klass 3, men de beror på hur ”bra” jag kan gå.

Att tävla någon eller några bruks tävlingar 2015, skulle vara super kul…………….men jag får nog inse att de inte blir av.

Hundarna har också stor del i min rehabilitering, då jag blir ”tvingad” att göra saker med dem även då jag helst inte rör mig så mycket pga av smärtan.

Att träna/tävla hund och hålla kurser blir av ett sätt att leva och tänka. De ger så otroligt mycket både i underbara vänner, samspelet med sina egna hundar och en massa nya vänner från kurserna och allt jag lär mig av att ”lära” kursarna och deras hundar. Alla ekipage är unika, med sina egna förutsättningar och de gäller att hitta de som passar just dem. De är en utmaning som är jätte rolig.

Jag är så glad åt min familj som självklart älskar våra hundar, men inte är en sådan ”hundnörd” som mig, att de accepterar och förstår mitt stora intresse och all tid de tar.