på aussieklubbens lista över Årets Bruks Aussie i rapport.

De käns jättekul, även om vi bara deltagit på en rapport tävling 2013 och då blev vi uppflyttade till Högre rapport.

Rapport är en så roligt hundsport och de är så synd att de är så få så tränar och tävlar i den bruksgrenen. De är så roligt och en verklig utmaning.

Spänningen när man står och väntar på om hunden ska komma in, lättnaden när man hör det första skottet och sedan de andra och man vet att nu är hon snart här.

Oron när någon hund vänt eller stannat någonstans, ska min tjej klara av att springa förbi eller kommer hon också stanna eller vända tillbaka................

Glädjen och stoltheten man känner när hon kommer in på stationen efter att ha varit ute på en lång sträcka ensam

 (1,1 km- 2 km) och att hon har modet att klara av detta och tilliten till oss, att hon efter i bland så lång väntetid som 40 min eller mer, litar på att de finns någon som väntar på henne om hon går iväg på kommandot hon får, även om de är helt okänd terräng hon ska springa.

Värmen som sprider sig i kroppen då man tränar och man hör knastret i radion och en röst som glatt säger, Nu är hon här.

För er som inte vet vad en rapporthund gör så kommer lite info: En rapporthund ska springa snabbt och tyst med medelande mellan två förare eller stationer som de kallas. Den måste klara av all möjlig störning som den kan träffa på ensam ute i skogen. (Allt från vilda djur till svampplockare med hund, mm)

Hunden ska inte bara kunna springa sträckor den gått tidigare, utan även kunna hitta och följa spår när en förare gått vidare till en annan station.

Terrängen är allt från stigar till obanad skogsterräng, våtmarker mm

Hunden måste vara tyst hela tiden och de kommer i från den militära användingen, då den skulle springa med medelanden mellan olika förband och undvika att bli upptäckt av fiender.

Jag hoppas att vi kommer att delta på fler rapporttävlingar i år. Måste bara få "vår" andre förare taggad på hundträning igen.

Jag längtar efter att få sätta igång med träningen på allvar igen, när jag kan kasta kryckorna.

Vi har börjat små träna lite, bara sådant Hope tycker är kul för att bygga upp vår team känsla igen och bara sådant där jag kan stå stilla utan att behöva använda kryckorna. Hope gillar ju dem inte alls.

I går fick hon bla träna fjärren på en stock.

Vi var också till klubben på SÖK kurs, fast vi åkte bara dit till lunchen och pratade åt grillad korv och jättegod äppelpaj.

Emmi gumman har fått vara hemma.

Lite små träning har hon också fått, bla stegförflyttningar åt sidan. Konstig nog går de bra att gfå sidledes utan att halta och jag måste ha kryckor tills jag inte haltar längre.

Nu ska jag gå ut i solen