De här blir första inlägget i juni och jag börjar med dagens tävling i lydnadsklass 3.

Innan vi gick ut på plan, så sa jag till domaren "Jag kan inte springa och jag är inte full utan har bara vädigt dålig balans" 

De kanske verkar konstigt att säga så.........men jag kan inte springa. De är helt omöjligt efter mina höft op, utan jag går med krycka/kryckor oftast. Utan dem haltar jag mycket och får väldigt ont i ryggen samt att min balans är väldigt dålig.

Domaren måste såklart döma efter de han ser och då blir de nerdrag för att vi inte kan göra språng marsch och Hope håller gärna ut i vänster svängarna för att hon vet av erfarenhet att jag ofta kliver på henne där.

I dag gick de ändå rätt bra på ff. Vi fick nerdrag för att hon släppte i en vänstersväng, för att jag inte sprang och sedan höll hon ut för mycket på vändningar på stället åt vänster.

Vi nollade metallen och även sättande under gång. Sättandet var ett av de moment jag var helt säker på att hon skulle klara. De "brukar" hon alltid annars.......men man ska aldrig vara säker på något, allt kan hända.

Är nöjd med helheten på 8 p. Nerdraget var för att vi har för dåligt tempo och de kommer vi ju alltid ha.

De här är vår första tävling i år, men inte sista.

Jag är inte nöjd med våra poäng, Vi kan bättre och de ska vi  förhoppningsvis visa. I dag kom vi på 3:e plats och ingen av oss deltagare blev uppflyttade.

Jag nöjd med en massa andra saker, speciellt vår känsla tillsammans. Hon vill vara med mig och hon tycker de är kul. Hon är så följsam och anpassar sig efter mig. Jag går inte så snabbt och för en "snabb" aussie så är hon så duktig att hålla min hastighet, eller rättare sagt min "slow motion" fart.

Kommandona stanna och vänta är några hon kan väldigt bra.

Nu vet vi var vi står och de är dags att lägga upp en plan inför träningen till nästa tävling.

*

För några dagar sedan hörde Maija av sig. Hon har Tiger, en av Hopes valpar.....ja han och de andra är inte valpar längre, men för mig kommer de alltid vara valpar ändå. Hon och Tiger skulle åka förbi oss när de var på väg hem och jag kunde ordna så vi kunde ses- De var en av de första varma dagarna den här veckan, vilket märktes på hundarna.

Maija Tiger och mamma Hope

Tiger

Här är Blaze, den andra aussien som Maija har. 

Här är en cool kille, som Maijas kompis har

De var så kul och mysigt att träffa Tiger och jätteroligt att prata med Maija och även att träfa Blaze.

*

Emmi har varit ute på äventyr med Daniel och hans kompisar. De har blivit paddling, fiske och tälta för henne.

Här är Daniel och Rasmus med Emmi i kanoten. Jag gillar den här bilden.

*

I dag har jag givit dem bravecto och hoppas nu att båda tål det och att vi slipper fästningarn i sommar.

*

Nu ska vi ta de lugnt hemma och är de inte regn i morgon så åker vi iväg till en närliggande klubb och är med på deras träningstävling.

Emmi

De är redan sista dagen i maj och ännu ingen sommar. Hoppas den kommer hit snart.........den är efterlängtad.

Jag och Hope har ägnat stor del av träning åt ff, för att försöka få till den så bra som möjligt. Vi har inte kunnat träna de ordentligt på länge länge, men nu så är de prio 1. Jag vet att i ff är de jag och mitt haltande som är begränsningen och inte Hope, men vi får göra så gott de går.

Tidigare i veckan så tränade jag att gå utan hund, för att hitta bästa sättet att få till svängarna. Jag tappar lätt balansen i dem. Fick hjälp av träningskommpisar som klickade när jag gick bra och vi kom fram till ett sätt som fungerar bäst för oss.

Vi har också tränat ff med variabelförstärkning. I torsdags var vi 5-6 ekipage på klubben som tränade samtidigt så de blev riktigt bra störning. De blev ca 500-600 steg. Vi började med att värma upp i nivå 2 och sedan blev de nivå 6 och 7. De kändes bra.

Gömd platsliggning med skott fick vi också. Inga problem, de brukar de inte vara.

Sedan har de blivit lite all möjlig träning som rutan mm

Emmi har också tränat lite, men fokus har varit på Hope.

Här är lite bilder på Emmi,

Bus och spring är en favorit

  Emmi

Har skaffat mig en träningsbok också. Förhoppningen är att jag jag ska använda den till all vår träning, både planering och skriva i den efter varje tränings pass...............hmmm där har jag redan missat

Nu var det rätt länge sedan jag skrev något, så jag vet inte riktig var jag ska börja. Så de får bli lite om den sista lydnads- och noseworkträningen.

I torsdagskväll var jag upp till klubbens öppna torsdagsträningar. Jag ville framförallt vara med på gruppmomenten. De brukar inte vara några problem med dem, men de var länge sedan vi gjorde dem i hop med lite mindre "kända" hundar.

Hope

Den gömda platsliggningen gick bra, men hon la sig ner på sitt i grupp när tiden nästan var ute.

Vi blev sedan kommenderade och jag märkte att vi har väääääldigt mycket vi måste få till innan tävlingen, om vi nu hinner det. Eftersom jag jag haltar så mycket och inte kan springa får vi ju aldrig bra poäng i ff och då vill jag att de andra momenten ska sitta, eller vara så bra som vi kan... 

Är inte de  här rätt???

Just ja, så här är de ju..

Här vet jag hur de ska vara

Här får du matte

Hoppapport

Belöningen är på väg

I fredags em blev de noseworkträning. De var säkert 2 v sedan sist. Vi träffades på klubben och började inne med en golvbana och en låda med 6 muggar. Både mina tjejer och Maries Xit och Stinas Puma och Stella var så duktiga.

Efter lite fika och en massa härligt prat, gick vi ut och preparerade en vedhög på två olika ställen och två långa master som ligger på klubbparkeringen blev preparerad på 3 ställen.

Här letar Emmi

Här markerar hon en av dem

Här markerar Hope

Så var det masterna

Ja de var rätt, en ligger på marken

Ja där inne i röret är det också en tops

Helt rätt

De var en jätte rolig och energigivande em, som jag hoppas vi snart gör om.

Vår kurs har vi också haft avslut på och fick en så gullig present av våra kursare.

Lite fysträning har de också blivit och en del hundbus. Här är lite blandade bilder.

Hope och Ajax (snart 11 år)

En busig kille

Hope och Nora

 Daniel och Nora 3 år

Emmi

De här blir 3:e inlägget om nose work, sedan vi började träna i mitten av april.

Ju mer jag tränar ju mer kommer jag på att jag måste ta reda på för att opitmera träningen. De gäller ju som i all träning att variera sig, lägga in störningar, byta platser, osv.

Emmi är fortfarande den av mina tjejer som kommit längst, och de som jag kommer fokusera mest på nu, med henne är att börja använda koppel och halsband eller sele (om vi ska försöka tävla någon gång). Jag måste variera tiden som doften legat innan vi går ut och söker och hon behöver få träna på att doften är gömd bättre och inte ligger i en behållare som hon frys markerar på, utan också kan vara gömd så hon får "frysa" på en skärm, låda mm

Jag vill också få de under signalkontroll.

Emmi tränar fordonsök

Hope och jag tränar fortfarande på att få in doften. Hon har fått prova ute att leta rätt på en doftande tops, som inte fanns många meter i från henne. I går fick hon prova markera en liten behållare som satt fast på en släpvagn.

Skillnaden på henne och Emmi är att Emmi letar överallt för att hitta doften och dit har Hope långt kvar ännu. Hon letar lite någon meter och markerar när hon hittar behållaren eller doft fläcken.

Här är en kort dålig mobil film på Hope

Lite lydnadsträning har de blivit för Hope. Korta, få pass.

I morgonkväll träffar vi våra kursare igen. De är alltid lika kul och blir oftast rätt många timmar blandat med pratiskt träning ute och inne, teori och fika.

Jag skrev i bloggen för någon dag sedan om nose work och nu blir de ett inlägg om de igen.

Tänk så olika mina tjejer är. De är ju så klart inte något nytt, men i nose work träningen så märks de väldigt tydligt.

Jag började träna dem bägge i måndags och för Emmi så flyter allt på och hon utvecklas för varje träningstillfälle, medan Hope fortfarande inte är klar för golvbanan.

Emmi kunde starta med den på än gång och Hope och jag håller fortfarande på med en behållare.

Här är en film på Emmis första försök att markera rätt doft på golvbanan i måndags.

(de är samma film som i förra inlägget)

I tisdags så repeterade vi på golvbanan och sedan blev de sök inne i köket. Jag lägger den eucalyptusdoftade topsen i en behållare för att "smitta" ner så lite som möjligt med doften i köket.

Hon klarade av att markera så bra. De var så kul att se när hon letade och så gick hon förbi stolen där behållaren var gömd under en dyna och tvärstannar då hon kände doften.

I går onsdag så fick hon leta för första gången ute, på en släpvagn.

Hon fick repetera på golvbanan först och även söka inne i köket innan vi gick ut.

Här är en kort film på det.

En tops med 1 droppe eucalyptushydralat är gömd i plåtfickan på släpvagnen.

'
 

De är så kul att vi har ännu en sak att träna tillsammans.

Eftersom Hope inte kommit så långt och är helt annorlunda att träna, så får jag fundera mer på hur jag ska få till de med henne. Tack vara att de är så olika så lär jag mig massor, vilket är väldigt kul.

Båda tjejerna är vana att använda nosen och sitt luktsinne både i spår och rapport. De gäller bara att få dem att förstå vad de är jag vill nu och med Emmi har de gått så snbbt medan jag och Hope får jobba mer på det och på ett annat sätt.

De sak bli spännande att se hur det går.

I lördags blev det lite lydnadsträning med hundarna på klubben tillsammans med Stina och hennes små pudlar.

 Vi började ute men så blev de så blåsigt och kallt att vi gick in och fikade samt tränade inne en stund. Solen kom tillbaka och då gick vi ut igen.

För Hope blev de flera av 3.ans momnet, som tex rutan och hopp/apport.

Hon är inte så snabb mitt hjärta

Emmi forsatte jag att träna signalkontroll på hopp/stå och så blev de lite inkallning och vändningar på stället. 

Hon fick avsluta på stegen 

I söndags blev de lite fys för mina tjejer och lite bus med Ajax.

På kvällen hade vi ordnat en föreläsning om nose work på klubben. Marie och jag var där ganska tidigt för att plocka fram fika, flera olika sorters bröd och pålägg och som vanligt flera olika sorters hembakt tex dajmrutor och dumlekakor. De är så många som är duktiga på att baka och vi har alltid massor av gott att fika på på kurser och träningar.

Föreläsning var väldigt inspireranden. Mia pratade bla om hundens otroliga luktsinne och hur man börjar träna och om hur de går till på tävlingar. Hon visade också med sin aussie, Akilles.

Jag har länge varit intreserad av specialsök/nose work och nu vet jag hur jag ska börja. 

 Emmi fick försöka för första gången i dag. Hon var riktigt duktig., men som vanligt håller jag på för länge så på filmen har hon börjat bli trött.

En kort film finns här för de som vill se.

De är de allra första försöken, för att få henne att förså att hon ska markera en viss doft.

Vi kommer fortsätt träna och förhoppningsvis utvecklas massor,

De kommer att bli några till träningspass på golvbanan, tills jag är säker på att hon vet vad hon markerar, innan vi fortsätter med rumssök, fordonsök osv.

Jag tycker hon var riktigt duktig.

'

I morgonkväll har jag och Marie ett ekipage som behöver privat träning ca 1 timme och på ons kommer våra kursare igen. 

Nu ska jag ta och fika lite. Hundarna är trötta, mätta och nöjda.

Efter en påsk med familj, vänner, en massa god mat och skratt, avslutade vi påskledigheten med rapportträning i går.

Jag började morgonen med fysträning för tjejerna, hade då inte en tanke på att vi skulle träna rapport senare på dagen, men så blev det. Hope och Emmi fick vila ett tag innan vi åkte ut i skogen för att träna.

Vi, de var jag och Daniel som var hemma och hundarna. De var rätt länge sedan vi tränat och så hade de ju redan haft fys på morgonen, därför ville jag inte "köra" för långt. De fick bli B - A och A - C sammanlagt ca 1,6 km.

Här är A station med Hope

Daniel och Hope gick iväg till B och efter väntetiden, som inte var mer än ca 15 min så kommer hon här i fullfart.

 En massa godis och kel, vila

och så iväg till C

Hope hade så kul. De märktes att hon är erfaren, även om hon springer snabbt så ger  hon inte allt på sträckorna. Hon har lärt sig att då och då så ska man springa lång och de gäller att ha krafter kvar. 

Daniel och Hope kom tillbaka till A

Emmi som inte alls har Hopes rapporterfarenhet och inte de riktiga grunderna heller, ger allt på sträckorna. 

Här kommer hon i fullfart in till mig på A

Lite väntan 

Här är hon påväg till C. De blev en kort suddig filmsnutt.

Emmi klarade inte av att gå fot i framförningen, hon har inte tillräckligt mycket rapport träning och självkontroll för att klara det. Hon tjuvstartade också, som ni ser på filmen, men jag ropade inte tillbaka henne. När och om jag hittar en "hjälpförare" då får vi lägga upp träningen ordentligt. Just nu eller ja  de sista året har vi inte haft någon till förare så då blir de bara rapport träning då och då.

De är så tråkigt eftersom Hope är duktig och jag gärna vill fortsätta tävla rapport.

Daniel tycker de är kul att träna hund lite då och då, men inte så ofta att de kan bli en bra tävlingsträning. Janne han tar dem gärna på långpromenader, men är inte intresserad av att träna hund.

De blev ändå en heldel tävlingsprat när vi var klara med träningen, då Daniel undrade över hur de går till och han blev förvånad över hur mycket som faktiskt krävs av en rapport hund.

Inte bara att de ska tycka om (älska) att springa snabbt och vara uthålliga, de måste också vara riktigt skottfasta, då de tex i lägre är 4 skott på platsliggningen, 2 på budföringen och 2 skott varje gång de passerar A-B och B-A, samt att de hör de andra hundarnas skott på budföringen och varje gång de passerar 

A-B B -A.

De måste verkligen lita på sin förare att när de får komandot att springa, så ska de springa tills de träffar på den andra föraren och inte stanna eller vända om på vägen. I lägre är första sträckan B-A 1,1 km och andra A -C 1,5 km

 Om man tävlar elit så blir den sammanlagda sträckan 6,1 km.

De måste också kunna springa iväg efter en lång vänte tid, berorende på hur många hundar som tävlar, men väntetiderna på varje station kan bli ca 60 min.

 De  jag tyckte var de svåraste att få Hope att förstå var att fast vi fikat och myst 1 tim så skulle hon springa i väg på mitt kommando och lita på att om jag ger kommandot så finns den andre föraren därute någostans.

Sedan är de all störning som kan förekomma. De finns ju alltid vilt som kan dyka upp och på tävling har Hope träffat på svampplockare med hund, crossåkare och människor som promenerar med sina hundar. 

De är alltid så spännande när man tränar och ännu mer spännande på tävling, sedan efter att man är klar i skogen så kommer ju lydnaden också. 

De är så kul på rapporttävlingarna och alla är så hjälpsamma och delar med sig träning/tävlingstips medan man sittter och fikar eller grillar korv i väntan på att ens hund ska komma.

Tidgare i veckan innan påsk, träffades jag, Stina och Marie för lite träning och planering inför kursen vi har som startar på torsdag.

Här är Emmi med Xit

På söndag så ska jag äntligen få lära mig lite mer om nose work., de ser jag framemot.

I går var en grå och regntyngddag ute, så vi åkte till klubben och träffade Stina. Maud och Marie för lite träning innomhus.  Jag blev så nöjd med båda tjejerna. Hope fick träna  bla vittring och kontakt lääänge med störning. Emmi fick bla vändningar på stället åt vänster och så hopp/stå där vi håller på att träna in signalkontroll.

Så blev de fika och prat med bästa träningsvännerna, en bra em.

I dag träffades jag, Marie och Maud med våra hundar i spårskogen. 

När jag kom fram höll Maud och 

Peo på med uppletande och Marie med Xit hade hunnit klart. När Maud var klar så var det min ochg Emmis tur.

Blev väldigt nöjd med Emmis glädje och fart. Vi har mycket kvar att träna på, men med tanke på vår dåliga träning pga min svårighet att gå så är jag så nöjd.

Marie hjälpte mig belöna henne med kamp.

Så var de Hopes tur, tjänstetecken sätter jag på så här.........har man dålig balans så har man

Hope har inte Emmis fart men, hon var duktig ändå- Här hittar hon en sak.

 Så var de tid att lägga spår.....eller ja Marie och Maud la dem och med de la till sig så grillade vi korv, fikade. pratade och hade mysigt som alltid.

Spåren låg ca 2 timmar och först ut var Marie och Xit

Sedan var det Maud med Peo

När de var klara åkte vi vidare till mina tjejers spår. Spåren var ca 1 km. Marie gick med Emmi, som kom tillbaka med alla pinnar 7 +slut. Hon var så duktig.

De var säkert minst 10 mån sedan hon spårade förra gången och nu var hon så duktig, gick hela tiden i spårkärnan. Marie filmade lite för att jag skulle få se.

  Jag vet inte om de syns så bra, men i snöpartiet syns att hon går i Maries fotspår.

En nöjd Emmi

Maud och Hope spårade tillsammans för allra första gången. De känner varandra, men Maud vet inte hur Hope är i spåret och Hope är inte van att träna med Maud.

De är inte så lätt att spåra med en hund för första gången, men de gick fint. Hope hittade också 7 pinnar + slutet fast hon inte går i spårkärnan som Emmi.

Vi beslutade oss för att  köra lite längre budföring eller en kort rapport utan väntetid med alla hundar.

Jag stod på "A" med Xit och Marie gick iväg och vi sände Xit mellan oss. Så var de Mauds hundar och mina tjejer.

De märktes att de var länge sedan vi tränad de här också och de gick inte lika bra som de brukade, men de sprang ca 600m, i fullfart och tyckte de var så kul.

 Efter ett antal timmar i skogen med både uppletande och spår, så är de ok om inte koncentrationen är på topp och jag är så nöjd med dem. Mina hjärtan   

Marie och Emmi han med lite utställningsträning också

och som avslutning så fick Emmi kampa med Marie. Hon älskar att kampa och släpper inte taget och tar sällan omtag. De är ett så bra att använda som belöning i all träning.

Jag är så glad åt mina underbara vänner som hjälper mig med den träning som jag inte klarar själv och mina hundar älskar att vara med dem.

Tack för att ni finns och för att ni är så härliga och riktiga vänner.

Kram