Efter en påsk med familj, vänner, en massa god mat och skratt, avslutade vi påskledigheten med rapportträning i går.

Jag började morgonen med fysträning för tjejerna, hade då inte en tanke på att vi skulle träna rapport senare på dagen, men så blev det. Hope och Emmi fick vila ett tag innan vi åkte ut i skogen för att träna.

Vi, de var jag och Daniel som var hemma och hundarna. De var rätt länge sedan vi tränat och så hade de ju redan haft fys på morgonen, därför ville jag inte "köra" för långt. De fick bli B - A och A - C sammanlagt ca 1,6 km.

Här är A station med Hope

Daniel och Hope gick iväg till B och efter väntetiden, som inte var mer än ca 15 min så kommer hon här i fullfart.

 En massa godis och kel, vila

och så iväg till C

Hope hade så kul. De märktes att hon är erfaren, även om hon springer snabbt så ger  hon inte allt på sträckorna. Hon har lärt sig att då och då så ska man springa lång och de gäller att ha krafter kvar. 

Daniel och Hope kom tillbaka till A

Emmi som inte alls har Hopes rapporterfarenhet och inte de riktiga grunderna heller, ger allt på sträckorna. 

Här kommer hon i fullfart in till mig på A

Lite väntan 

Här är hon påväg till C. De blev en kort suddig filmsnutt.

Emmi klarade inte av att gå fot i framförningen, hon har inte tillräckligt mycket rapport träning och självkontroll för att klara det. Hon tjuvstartade också, som ni ser på filmen, men jag ropade inte tillbaka henne. När och om jag hittar en "hjälpförare" då får vi lägga upp träningen ordentligt. Just nu eller ja  de sista året har vi inte haft någon till förare så då blir de bara rapport träning då och då.

De är så tråkigt eftersom Hope är duktig och jag gärna vill fortsätta tävla rapport.

Daniel tycker de är kul att träna hund lite då och då, men inte så ofta att de kan bli en bra tävlingsträning. Janne han tar dem gärna på långpromenader, men är inte intresserad av att träna hund.

De blev ändå en heldel tävlingsprat när vi var klara med träningen, då Daniel undrade över hur de går till och han blev förvånad över hur mycket som faktiskt krävs av en rapport hund.

Inte bara att de ska tycka om (älska) att springa snabbt och vara uthålliga, de måste också vara riktigt skottfasta, då de tex i lägre är 4 skott på platsliggningen, 2 på budföringen och 2 skott varje gång de passerar A-B och B-A, samt att de hör de andra hundarnas skott på budföringen och varje gång de passerar 

A-B B -A.

De måste verkligen lita på sin förare att när de får komandot att springa, så ska de springa tills de träffar på den andra föraren och inte stanna eller vända om på vägen. I lägre är första sträckan B-A 1,1 km och andra A -C 1,5 km

 Om man tävlar elit så blir den sammanlagda sträckan 6,1 km.

De måste också kunna springa iväg efter en lång vänte tid, berorende på hur många hundar som tävlar, men väntetiderna på varje station kan bli ca 60 min.

 De  jag tyckte var de svåraste att få Hope att förstå var att fast vi fikat och myst 1 tim så skulle hon springa i väg på mitt kommando och lita på att om jag ger kommandot så finns den andre föraren därute någostans.

Sedan är de all störning som kan förekomma. De finns ju alltid vilt som kan dyka upp och på tävling har Hope träffat på svampplockare med hund, crossåkare och människor som promenerar med sina hundar. 

De är alltid så spännande när man tränar och ännu mer spännande på tävling, sedan efter att man är klar i skogen så kommer ju lydnaden också. 

De är så kul på rapporttävlingarna och alla är så hjälpsamma och delar med sig träning/tävlingstips medan man sittter och fikar eller grillar korv i väntan på att ens hund ska komma.

Tidgare i veckan innan påsk, träffades jag, Stina och Marie för lite träning och planering inför kursen vi har som startar på torsdag.

Här är Emmi med Xit

På söndag så ska jag äntligen få lära mig lite mer om nose work., de ser jag framemot.

I går var en grå och regntyngddag ute, så vi åkte till klubben och träffade Stina. Maud och Marie för lite träning innomhus.  Jag blev så nöjd med båda tjejerna. Hope fick träna  bla vittring och kontakt lääänge med störning. Emmi fick bla vändningar på stället åt vänster och så hopp/stå där vi håller på att träna in signalkontroll.

Så blev de fika och prat med bästa träningsvännerna, en bra em.

I dag träffades jag, Marie och Maud med våra hundar i spårskogen. 

När jag kom fram höll Maud och 

Peo på med uppletande och Marie med Xit hade hunnit klart. När Maud var klar så var det min ochg Emmis tur.

Blev väldigt nöjd med Emmis glädje och fart. Vi har mycket kvar att träna på, men med tanke på vår dåliga träning pga min svårighet att gå så är jag så nöjd.

Marie hjälpte mig belöna henne med kamp.

Så var de Hopes tur, tjänstetecken sätter jag på så här.........har man dålig balans så har man

Hope har inte Emmis fart men, hon var duktig ändå- Här hittar hon en sak.

 Så var de tid att lägga spår.....eller ja Marie och Maud la dem och med de la till sig så grillade vi korv, fikade. pratade och hade mysigt som alltid.

Spåren låg ca 2 timmar och först ut var Marie och Xit

Sedan var det Maud med Peo

När de var klara åkte vi vidare till mina tjejers spår. Spåren var ca 1 km. Marie gick med Emmi, som kom tillbaka med alla pinnar 7 +slut. Hon var så duktig.

De var säkert minst 10 mån sedan hon spårade förra gången och nu var hon så duktig, gick hela tiden i spårkärnan. Marie filmade lite för att jag skulle få se.

  Jag vet inte om de syns så bra, men i snöpartiet syns att hon går i Maries fotspår.

En nöjd Emmi

Maud och Hope spårade tillsammans för allra första gången. De känner varandra, men Maud vet inte hur Hope är i spåret och Hope är inte van att träna med Maud.

De är inte så lätt att spåra med en hund för första gången, men de gick fint. Hope hittade också 7 pinnar + slutet fast hon inte går i spårkärnan som Emmi.

Vi beslutade oss för att  köra lite längre budföring eller en kort rapport utan väntetid med alla hundar.

Jag stod på "A" med Xit och Marie gick iväg och vi sände Xit mellan oss. Så var de Mauds hundar och mina tjejer.

De märktes att de var länge sedan vi tränad de här också och de gick inte lika bra som de brukade, men de sprang ca 600m, i fullfart och tyckte de var så kul.

 Efter ett antal timmar i skogen med både uppletande och spår, så är de ok om inte koncentrationen är på topp och jag är så nöjd med dem. Mina hjärtan   

Marie och Emmi han med lite utställningsträning också

och som avslutning så fick Emmi kampa med Marie. Hon älskar att kampa och släpper inte taget och tar sällan omtag. De är ett så bra att använda som belöning i all träning.

Jag är så glad åt mina underbara vänner som hjälper mig med den träning som jag inte klarar själv och mina hundar älskar att vara med dem.

Tack för att ni finns och för att ni är så härliga och riktiga vänner.

Kram

De är så skönt att solen lyst så mycket, vårkännslorna och träninglusten kommer ännu mer med härligt ljusa och soliga dagar, Vi är ute så mycket som möjligt för att få lite energi, träna eller bara mysa.

Förra helgen var Daniel hemma lördag och söndag, då blev de patrullstig för oss. Innan han hade vaknat så tog jag tjerna på ca 5 km fysträning och en stundslydnadsträning på en vändplan mitt i skogen. De var så underbart väder, blå himmel, strålande sol, isen "sjöng" hela tiden och svanarna flög över oss,

De var vår, vår, vår    

Efter lite fika för mig så blev de patrullstig. De var ca 6 mån sedan sist.Vi struntade i ljudmarkeringarna och de blev två vittringsmarkeringar/hund med ca 75m mellan. Båda hundarna var väldigt taggade trots träningen innan. De ljudade rätt mycket i början båda två och de var inte helt säkra på vad de var de skulle träna, eftersom vi inte tränat de så mycket förra året och nu var de ju också länge sedan sist.

Emmi markerade så bra, men hon springer genast tillbaka till mig och sätter sig fot för att be om "lov" att få springa ut..................hmmm de måste jag få bort.

Hope markerade också bra, men vi måste också träna på att stå kvar längre i markerings posen.

Vi avslutade de hela med lite längre budföringar.

Daniel tog Emmi på en lång promenad och sedan blev de korvgtillning.

Hela förra helgen var vi ute  och Emmi henne hittar man lite överallt, som tex på bordet

Under veckan som gått har vi också visstats ute mycket och vi har även tränat en del.

För Hope har de blivit stegförflyttningar, vändningar på stället och 3:ans fjärr. Emmi har fått träna ligg/stå och ligg/sitt, med låsta bakben. Vi har även tränat vändningar på stället åt vänster och de börjar bli riktigt bra, mot hur de sätt ut tidigare. Hopp stå forsätter vi också att träna.

Emmi myser

I torsdags hade vi sista kurstillfället i vår "klickerforts." och "våra" kursare har utvecklats så mycket. De är så kul att se de lite äldre crossoverhundarna ta egna initiativ och att de nu har blivit klickerkloka.

Våra kursare är så gulliga, vi fick så fin avsluningspresent av dem. Fikat var också så GOTT hembakad kladdkaka, dajmkaka, dummlekaka och ännu en kaka med glasyr. De var fler av dem som hade bakat. 

Avslutnings present från kursarna

Om några veckor startar vi ännu en klickerkurs

I fredags träffade jag Maud med Peo för träning på klubben. Vi strade ute med bla gruppmomenten. 

De blev också rutskick, 3:ans fjärr, stegförflyttning, vändningar på stället och apportering. Vi tränade lite allt möjligt.

Sedan gick vi in och fikade, pratade och tränade lite till

Emmi, Hope och Peo

Inte den bästa bilden...........

I morse var de snö, blå himmel och sol. Då blev de fys för mina tjejer, sedan bus med Ajax och lite mer fys,

 Så en massa mys i solen

Emmi sover gott

Hope

Em avslutades med lite lydnadsträning för båda två. Hopes fjärr är ok, bakbenen rör sig inte alls, men hon är lite långsam och sitt från ligg stannar lite för tidigt.............undra om jag kan få till lite mer fart.....

Nu har jag två nöjda och trötta hundar som ligger och sover. Kvällen får ängnas åt familjen.

Nu var de riktigt länge sedan jag skrev något på bloggen.

De beror på att de har varit riktigt lungt på träningsfronten. Visst tränar vi men vi har haft så mycket snö att de varit svårt att träna ute och någon inomhus hall har vi inte på närma håll, så vi har tränat inne i köket och inne på klubben. Då blir de mest små delar av moment man kan träna eller trick.

En hel del snö

Som vanligt krånglar min kropp (suck) och de blev 1 v på sjukhuset (ortopenden) och när jag kom hem så måster jag ta de lugnt, så då har de blivit mindre träning en vanligt, men långromenader och fys med husse har de blivit.

Hope och Emmi 

Emmi är med husse överallt

Hope

Nu börjar snön försvinna, men då är de blött och väldigt lerigt i stället, men vårkänslorna och träningsuget kommer och idag laddade jag ner en träningsapp till iphonen.

Jag har ju länge tänk att jag måste planera och organisera våra träningar bättre, sätta upp delmål och mål inom allt vi tränar, så som tävlingslydnaden, brukslydnaden, specialerna, rallylydnad, tricken och fysträningen. Träningsdagbok för att komma ihåg hur de gått och lättare se om vi behöver förändra något osv, men längre en till tanken har de inte kommit.

Nu såg jag den här appen och då hoppas jag att de blir av att planera och skriva. Jag tänker iallafall göra ett allvarligt försök. Jag hoppas också att jag gillar appen och kan få med de jag vill.

Canis kom för ett tag sedan och där står de som alltid en massa intressanta artiklar, bla stod de om att använda/träna in en ny sekundär förstärkareare, jag och Hope har redan en, men jag måste nog börja träna den mer målmedevetet för att upprätthålla betydelsen. Alltid bra med påminnelser.

Så då hamnar det i träningsappen som ett av våra mål.

Så många lägger upp filmer och skriver i sina bloggar om att de tränar drag och kör kickbike. De får mig att tänka på de år jag hade slädhundar och ett citat av George Attla, som passar alla som tränar, tävlar och håller på med hundar.

"......... the dog never makes a mistake. He is a dog and he does what he does because he is a dog and thinks like a dog. It´s you that make the mistake because you haven´t trained him to want, what you want him to do, when you want it. Or you have misjudged what he is abel to do, physically or mentally. So if a mistake is made in the team, it´s you taht made it not the dog."

George Attla är en legendarisk slädhundsförare från Huslia, Alaska. Han har tex 10 vinster i Fur Rendezvous World Championship, 8 vinster i North American World Championship mm

Han har tävlat mellan 1958 - 2011

Ni som har slädhundar, vet säkert vem han är.

 Jag tränar forfarande lite drag ibland för att de är kul och en så bra fys träning.

Hope

I dag när jag kom hem från jobbet hämtade jag Hope och Emmi som varit hos mamma och pappa och busat med Ajax. Jag tog en snabb fika hos dem innan jag åkte hem.

Bytte kläder så jag kunde vara ute i det härliga vädret, med hundarna. Tog kameran och min "rapportstol" och gick ut på sjön och satte mig i solen.

Hundarna busade och myste i solen bredvid mig

Kom igen.......

Janne ringde och var på väg och när han kom så tog vi skotrarna, hundarna, korv , fika och åkte i väg.

De är vackert med snön, solen och blå himmel.

Vi stannde och grillade korv och fikade

De blev mycket bilder på hundarna, mest på Emmi

Hope

Efter ett par timmar åkte vi hemåt igen och ny står maten på spisen och hundarna sover gott.

I går träffades jag, Maud, Stina och Marie med hundar för lite inomhusträning.

Hope som fortfarande är lite låg inför kommande löp, vill jag bara träna så hon känner sig glad och trygg, Jag vill inte träna några svårare beteenden eller börja med något nytt.

Jag började med att leka med henne, sedan blev det 3:ans fjärr, snurra, stegra och marchera med höga benlyft. 

Emmi började jag träna in hopp/stå med. Vi har inte tränat de alls förut så jag  funderade på hur jag skulle börja..........shapa in det, använda target eller kanske locka med leksak?

Nu blev de någon slags mellanting. Jag busade upp henne och sedan använde jag min kropp som hjälp att få henne att hoppa upp. Jag tänkte börja med att klicka för hopp och sedan belöna i position. I bland missade jag och klickade vid nerslaget istället, men de fungerad jättebra. Hon förstod rätt fort vad jag ville..............

Hon tyckte de var kul, vilket är en väldig viktig del i iträningen, så nu är de bara att fortsätta träna och försöka komma vidare.

En annan sak som jag börjat med är att korta ner träningspassen väldigt mycket och träna bara korta och effektiva pass, sedan paus, att vara noga med att sluta när både min och hundarnas känsla är på topp.

Att trän ska ju vara superkul för både hundar och förare, de ska ge mersmak.

Vi använder samma strategi på våra kurshundar och titta på den här korta filmen av en ung bernersennentik som inte vill gå av "gröna mattan" vår tränings matta. Hon vill träna mer.

Flera av de andra kurshundarna reagerar på samma sätt de vill inte sluta träna. De visar de kanske inte riktigt lika tydligt som "Bollan" men de står  och tvekar och ville intgå av mattan.

Extra  roligt är att 2 av dessa hundar är crossover hundar, helt nya till de här sättet att träna precis som deras mattar och de har varit (är) så kul att följa deras utveckling.

Efter innomhus träningen, så åkte vi hem och Janne och jag tog ut skotrarna för några timmars tur. Så klar hundarna fick följa med.

De var så vackert väder och hundarna hade så kul.

 I lördags träffades vi hemma hos Stina för att planer inför fortsättningskursen, som startar på torsdag.

Vi har inte annonserat något men kursen är ändå full och vi fick lotta bland anmälningarna.

De är så inspirerande att sitta och prata om olika tillväga gångsätt för att lära in olika beteenden/moment/trick.

Tänka ut nya sätt att lära in på eller kanske prova andra sätt som man själv inte tidigare testat. Våga utmana sig själv och hunden.

Efter våra träffar är jag alltid fylld med ny energi och så inspirerad till att träna hund.

Avslutar med några fler vinterbilder tagna med mobilen.

De här är mitt första inlägg för 2015

Nu är de slut på ledigheten och första dagarna på jobbet är avklarade. Oj vad mycket som låg och väntade på mig där, men så blir de efter en lång ledighet.

Hundträning och våra mål med den har jag inte fäst på papper, men tänkt en hel del på och hoppas jag kan uppnå några av dem. 

I går tänkte jag sätta igång att träna. Jag tänkte ut och skrev ner vad jag och Hope skulle börja med. De gick inte så bra.........Hope är så låg nu innan löp att inget fungerar riktigt. Så jag avslutade hennes träning med några moment hon tycker om, så hennes känsla skulle vara bra när vi avslutade.

När de gäller Emmi har jag inte haft någon träningsplan på länge eftersom vi ändå inte ska tävla, men för att träningen ska bli bra och för att vi ska utvecklas tillsammans, så tänkte jag även göra kriterieplaner för vår träning.

I går så såg jag på dp gruppen på fb att man skulle göra något med/vid/på en trapp och bestämde mig för att försöka få Emmi att backa uppför trappen. Backa på plan mark/golv kan hon sedan förut. men vi hade aldrig provat att backa uppför något föremål...............så då kanske de inte var så jättebra att börja med ett högt trappsteg..........men de klarade hon så bra.

Här är en kort film från slutet av vårt första träningspass

Emmi har även fått träna på att öppna en skåpdörr och att stänga den. De blev så för att en av "våra" kursare ringde och vill utveckla ett av beteendena henns hund hade. Så de fick de bli en kort instruktionsfilm till henne på hur man kan träna. Jättekul tyckte såklart Emmi, som alltid är med på allt.

I går var de även en "busdag" vi träffade Ajax och tjejrna fick leka med honom. Bilderna är ganska mörka.

Tog en del bilder på tjejerna och Hope har väldigt många olika ansiktsutryck här

Här är Emmi

     
   Avslutar med några bilder på Ajax

 Nu ska jag gå ut. Tjejerna skäller och låter eftersom Janne startat skotern. Få se om de blir en tur idag innan ovädret slår till.

Nu är det dags att summera hundåret som snart har passerat. Bildrns är från tidigare inlägg-

(De blev lite längre inlägg än jag tänkt från början)

Mina tjejer är som alltid underbara att ha, super roliga att träna och att tävla med Hope, är så kul. De vardagliga myset är härligt. (så här tycker väl vi alla om, våra älsklingar)

De är underbart att se hur de gärna kommer med egna initiativ, är nyfikna och vågar agera och hitta på ”hyss”.

Glädjen de visar i allt vi gör tillsammans, både till vardags i träning och på tävling. De tycker lika mycket om att träna lydnadslydnad som rally eller trick. Extra roligt tycker de att allt skogsarbete är, spår och rapport ibland provar vi på sök och i år har vi även börjat lite med patrullstig. I skogen är de ju jag som måste lita till dem och deras instinkter och de gör jag.

En kort film från en rapportträning, där första sträcksan gick på en skogsväg och resterande i obanand terräng.

Emmi har fått börja träna lite parkour och de tycker hon är så kul. Hope är inte lika förtjust, men de kanske beror på att Emmi alltid är först upp på allt och ”tar” plats.

Fys träningen är något de verkligen tycker om och med glädje deltar i, precis som i allt annat.

Emmi har blivit mycket bättre i första mötet med främlingar, vilket känns så bra.

Hope hade oturen att bli sjuk (ev någon form av förgiftning) i dec och vi fick aldrig någon klarhet i vad som var fel trots flera dagar på Ulltuna. De som betyder något är att hon mår bra nu.

Jag önskar att jag kunde gå bättre, så vi kunde träna och tävla lite mer, men man får inte allt man vill.

 Så i korthet så kan jag ju säga att de inte blivit så mycket tävlande och tränande som jag ville, de beror på att innan 5:e höft operationen i feb kunde jag inte göra något och att resultatet efter operationen inte blev så jättebra.

Jag beslutade att anmäla oss till en rally tävling eftersom där går man ju ca 2-3 min, mot lydnaden och brukset som tar betydligt längre tid.  De är en av fördelarna med rallyn att alla tävlar på mer lika villkor, även om de som tur är, går att få disspans ute skogen på bruskspecialerna.

Vi, jag och Hope startade i alla fall rally fortsättnings klass i juni och de gick bättre än förväntat

Vi fick ihop 93 p.

I början av aug var vi till Söderhamn, där gick de inte lika bra. De var jättevarmt och de sämre resultatet berodde på mig, så klart. Trots det fick vi kvalificerande resultat och klarade oss precis på 74p.

Nästa gång vi var i väg på rally, hade jag anmält oss till 2 tävlingar på en gång (försäkerhetsskull). Hope var som vanligt underbar att tävla med, men jag gjorde ”fel” skylt och där fick vi - 10 och Hope gjorde några små fel så vi slutade på 88p och på den andra drog jag också på oss -10 genom att gå ett för kort steg, men vi slutade på 84p.

Så nu kan jag ansöka om titeln om jag vill och vi måste träna inför avancerad klass. Där blir de svåraste för oss att få till ett snyggt ff på höger sida och ingången på höger blir inte lätt. Ff ska man göra på vänster enligt Hope. Alla framför/bakom byten kommer också ta lite tid att få till.

Jag vill ju också fortsätta tävla lydnad och bruks, men brukset har jag inte kunnat tävla i alls 2014. Vi är uppflyttade till högre rapport och högre spår, jag har ingen mottagare i rapporten just nu och spåret kan jag inte gå själv.

Däremot anmälde jag oss till en lyd klass 3, för att ha något att träna emot. Den tävlingen gick ungefär som förväntat. De blev ett 2:a pris och en 2:a plats. Vi gjorde en massa små fel som drog ner poängen, men de gav mig en klarare bild av vad vi måste träna mer på.

I fjärren tex så rörde hon sig inte en cm, men hon har lite dåliga sitt upp från ligg, vilket gjorde att vi missade 2p och fick 8p.

Vidare så hade jag tränat för lite på ingångarna i vittringen. Hon tog rätt pinne på en gång, men slarvade i avlämnandet så där förlorade vi också 2p och fick 8p. Sedan får vi ju aldrig så bra p i ff, då jag haltar och trycker ut henne och jag kan inte springa, där förlorar vi alltid en hel del p.

Jag hoppas att vi kan ut fler ggr 2015 i lyd klass 3, men de beror på hur ”bra” jag kan gå.

Att tävla någon eller några bruks tävlingar 2015, skulle vara super kul…………….men jag får nog inse att de inte blir av.

Hundarna har också stor del i min rehabilitering, då jag blir ”tvingad” att göra saker med dem även då jag helst inte rör mig så mycket pga av smärtan.

Att träna/tävla hund och hålla kurser blir av ett sätt att leva och tänka. De ger så otroligt mycket både i underbara vänner, samspelet med sina egna hundar och en massa nya vänner från kurserna och allt jag lär mig av att ”lära” kursarna och deras hundar. Alla ekipage är unika, med sina egna förutsättningar och de gäller att hitta de som passar just dem. De är en utmaning som är jätte rolig.

Jag är så glad åt min familj som självklart älskar våra hundar, men inte är en sådan ”hundnörd” som mig, att de accepterar och förstår mitt stora intresse och all tid de tar.