blev det i går kväll. En helmysig och givande träningsträff inne på klubben, för att slippa blåsten, kylan och höstmörkret ute.

Jag började träningen med Hope, så nöjd med henne och framstegen i fjärrskiftet sitt/stå och stå/sitt. Hon börjar verkligen få in rörelsen nu med låsta bakben.

Stegförflyttningarna till vänster har också gått framåt och vi kan ta 5-6 steg åt vänster och hon har då en riktigt bra position vid min sida, ibland kan hon hamna lite snett bakom.........men de tror jag vi med lite mer träning kan få bort.

Krypet var igår bra, tycker jag. Behöver träna lite längre sträckor utan belöning bara. Hon kröp/ålade snabbt och rakt vid min sida.

När Marie med sin Xit tränat klart så blev de fika. Maud hade med sig saffransbullar och Marie hade med sig en super god banakaka. Vid fikat hinner man med att prata och om allt möjligt. Nu när Marie går sin utbildning till klickertränare (hos Canis som jag gjorde) så blir det lite mer djupgående diskusioner i klickerterori. De är jättekul att prata mer ingående och ha lite diskusioner.

Efter fikat så hämtade jag in Emmi och när Maud och Molly tränat klar var de vår tur.

Marie Xit och Emmi

Vi tränade på lite små saker. Jag hade ingen riktigt plan för vad vi skulle göra. De blev bla ingångsträning, skiftet stå/ligg, halta, backa och plocka saker.

Här är en väldigt kort liten film, Marie tog med min mobil

  Jag måste planera Emmis träning lite bättre, alltså bestämma mig för vad vi ska träna och sedan hålla mig till detta, så vi får lite färdiga moment.

De var en jätte mysig och givande kväll i går, med härliga vänner.

I helgen har de inte blivit någon hundträning alls, bara lite bus och något kortare fys pass.

I stället har jag umgåtts med familj, släkt och vänner.

Har faktiskt också bakat saffransbullar och övningskört med Daniel, i hans nyinköpta bil.

Tänk så vilken frihetskänsla Daniel ska få när han fått körkort, slippa passa bussar eller be oss köra.

Vi har ju  5 km till busshållplatsen och de går inte bussar skärskillt ofta. 2-3 på hela söndagen tex och de passar inte ihop med tågen eller bussarna i samhällena runt om, utan då måste han vänta där för att komma vidare.

Så när han väl fyller 18 och sedan kan köra upp och få körkort, så måste de bli väldigt skönt för honom att kunna bestämma själv när han vill åka någonstans.

Jonnas mage har krånglat lite i helgen, men peppar, peppar, så är den bättre igen.

Så är de det här med min op. I morgon då vet jag om den blir av som planerat. Jag har planerat som om den blir av både på jobbet och hemma. Jag har så klart ingen lust alls, men eftersom jag inte kan komma undan, är de ju lika bra att få de gjort.